Polisanmälan av Stefan Löfven för grovt vållande till annans död.
I en rättsstat som Sverige så har alla människor kategorisk rätt till sina liv. Om denna rätt inte upprätthålls av de styrande i vårt land så bör man ställa sig frågan om vår stat har något existensberättigande överhuvudtaget. Detta helt enkelt därför att huvudskälet till att stater existerar är just för att de ska skydda medborgarna från de yttre och de inre hoten som de kan utsättas för. Att makt skall ges till staten i utbyte mot att skydd ges till individen är en idé som myntades av den brittiska 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes. Denna idé är den viktigaste komponenten av samhällskontraktsetiken som har legat till grund för rättsstaternas utveckling i framförallt Europa.
I samband med utbrottet av coronaviruset i början av 2020 och under efterdyningarna av detta utbrott har rätten till liv totalnegligerats av de styrande i vårt land. I dagsläget har 14 619 svenskar fått sätta sina liv till och många andra kommer med all sannolikhet också att få men för livet på grund av denna oaktsamhetsskuld. Det yttersta ansvaret för alla dessa svenskars död har vår statsminister Stefan Löfven. Detta helt enkelt därför att det är han som har haft det yttersta ansvaret för att upprätthålla rätten till liv här i Sverige under hela den period som alla dessa svenskar har avlidit till följd av att de har blivit smittade av coronaviruset.
I vårt land är det alltså statsministern som har det yttersta ansvaret för att upprätthålla rätten till liv. Vår statsminister är alltså skyldig att agera när svenska medborgares liv är i fara, detta oavsett vad det är för typ av fara som hotar oss. Det har alltså ingen betydelse om det är andra svenska individer som utgör ett hot mot oss, om det är en främmande makt som utgör ett hot mot oss, eller om det är ett nyupptäckt och farligt virus som utgör ett hot mot oss, vår statsminister Stefan Löfven är skyldig att agera ändå. Med andra ord ända sedan utbrottet av coronapandemin har alltså Stefan Löfven varit skyldig att göra allt han har kunnat göra för att förhindra att vi svenskar förlorar våra liv under denna pandemi. Men det är helt uppenbart att Stefan Löfven inte har fullgjort sin plikt under pandemin, driften att skydda det svenska folket har saknats fullständigt hos vår statsminister under hela pandemin. Det är ett obestridligt faktum att Stefan Löfven inte har haft viljan att upprätta de regler som har varit nödvändiga att upprätta för att skydda det svenska folket från att dö av covid-19 under coronapandemin.
Det vidtogs i princip inga åtgärder alls för att hindra att smittan spred sig in i landet initialt. Det är en självklarhet att det hade behövts införas avsevärt fler och mer omfattande restriktioner långt tidigare för att förhindra att smittspridningen tog sig in i vårt land. Om vår statsminister på fullt allvar hade velat förhindra att smittan spred sig in i landet så skulle han givetvis ha stoppat allt inresande från Kina direkt, han borde också avrått alla svenskar från att resa utomlands, detta såklart för att förhindra att en massa svenskar skulle bli smittade men framförallt för att förhindra att svenskar reste utomlands och sedan tog med sig smittan hem igen, att det då fanns en sådan risk måste ju vem som helst ha förstått såvida man inte är förståndsmässigt utvecklingsstörd. Stefan Löfven borde också ha sett till så att alla som reste in i landet var tvungna att sitta i karantän en viss tid, en sådan restriktion skulle också ha gjort att svenskarna hade blivit mindre benägna att lämna landet. Och slutligen så borde han också direkt ha stoppat allt inresande från alla länder vars ledning inte tog viruset på allvar, men sannolikheten att man inför en sådan restriktion när man själv inte tar viruset på allvar är ju obefintlig.
För att åskådliggöra hur trögt och efterblivet beslutfattandet var initialt under pandemin kan man titta på när de olika restriktionerna infördes. De första nyheterna om att ett nytt coronavirus hade upptäckts i Kina kom redan den 16 januari 2020. Efter dessa nyheter tog det ungefär en månad innan vi svenskar avråddes från att resa till Kina, denna avrådan utfärdades av Utrikesdepartementet den 17 februari 2020. Efter det tog det ytterligare nästan en hel månad till innan UD till slut också avrådde svenska medborgare från att resa till alla andra länder i världen, först den 14 mars 2020 kom denna avrådan från UD, det vill säga nästan två hela månader efter det att vi fick de första nyheterna om coronautbrottet i Kina. Tre dagar senare den 17 mars 2020 stoppade regeringen till slut alla icke nödvändiga inresor till Sverige från alla länder utanför Europa. Med andra ord det tog alltså hela 2 månader från det att vi fick de första nyheterna om coronautbrottet i Kina innan regeringen till sist tog sitt förnuft till fånga och stoppade resor in till Sverige, och det inreseförbudet som kom då gällde alltså också inresor från Kina. Maken till efterblivenhet har man ju sällan skådat.
När smittspridningen sedan eskalerade så reagerade Stefan Löfven och hans regering extremt svagt och andefattigt. Restriktionerna som infördes i Sverige var mycket mindre omfattande än vad de var i alla andra europeiska länder. Regeringen var helt enkelt inte villig att sätta in de restriktioner som var nödvändiga för att pressa tillbaka smittan till låga och kontrollerbara nivåer, och följden blev därför såklart att många svenskar förlorade sina liv i onödan. Regeringen och Folkhälsomyndigheten hade inte ens förnuft nog att rekommendera oss att använda munskydd. Att påstå att munskydd inte skulle ha någon effekt på smittspridningen av ett luftburet virus är fullständigt korkat, det förstår vem som helst såvida man inte är förståndsmässigt utvecklingsstörd och har en begåvning som ligger långt under det normala. Påståendet blir inte sant oavsett vem det är som hävdar det. Det har alltså ingen betydelse om en piedestaliserad auktoritet på Folkhälsomyndigheten envist hävdar att detta påstående är sant för det blir inte sant ändå. Påståendet blir inte ens sant om Gud fader den allsmäktige själv påstår att det är sant (om han nu finns). Detta helt enkelt därför att idén att munskydd inte skulle ha någon effekt på smittspridningen av ett luftburet virus är helt enkelt en befängd idé. Att vi använder oss av munskydd inom vården hela tiden är ju självklart ingen slump, orsaken till att vi gör det är ju precis just därför att det skyddar mot virus som sprider sig via luften. Att inte rekommendera sitt folk att använda munskydd när en viruspandemi rasar i samhället är perverst, det är helt enkelt förnuftsvidrigt, det strider mot det sunda förnuftet. Det är helt enkelt idioti att inte ens försöka att skapa normen att bära munskydd när en viruspandemi rasar i landet. Även om det i efterhand skulle visa sig att munskydd har ringa effekt på smittspridningen så är det fullständig idioti att inte försöka skapa denna norm. Om du som människa ser att ett spjut kommer farandes emot dig och du har en sköld till hands så måste du vara fullkomligt dum i huvudet om du inte använder dig av skölden även om det i efterhand visar sig att den var gjord av papp. Detta därför att det är jävligt korkat och oförståndigt att invänta empiriska bevis för att en sköld är bra när man riskerar att dö.
En munskydds norm måste också sättas så fort som möjligt då människor fortfarande känner oro för viruset. För om man inte sätter en sådan norm direkt så kommer de som väljer att inte bära munskydd att bli mer och mer övertygade om att munskydd inte behövs för att undvika smittan desto längre tiden går. Med anda ord så länge de inte blir smittade och sjuka så får de mer och mer stöd för att de har valt ett korrekt beteende för att undvika att bli smittade, det vill säga deras oro för att bli smittade minskar allteftersom tiden går. Man kan säga att det pågår en kognitiv beteendeprocess hela tiden inom en människa i ett sådant fall. Det vill säga om man väljer att inte bära munskydd och klarar sig från att bli smittad så kommer man att bli alltmer övertygad om att munskydd inte behövs för att undvika smittan allteftersom tiden går, och vice versa om man väljer att bära munskydd och klarar sig från att bli smittad så kommer man att bli alltmer övertygad om att munskydd behövs för att undvika smittan allteftersom tiden går. Med anda ord det går alltså inte att vänta i nästan ett år med att införa munskyddsrestriktioner som Stefan Löfven och hans medarbetare gjorde, för då kommer det nästan vara helt omöjligt att få folk till att sätta munskydd på sig, detta därför att nästan alla som inte blivit sjuka kommer att vara övertygade om att det inte behövs något munskydd då. I första hand hade det varit bra om man hade fått människor att använda munskydd på sina arbetsplatser, och detta hade Stefan Löfven kunnat driva igenom med hjälp av arbetsmiljölagen. Det hade alltså inte behövts någon pandemilag för att genomföra detta, för varje människa i Sverige har rätt att inte bli smittade av en dödlig sjukdom på sin arbetsplats. Hur många i Sverige som har förlorat sina liv på grund av att Stefan Löfven och hans regering inte hade förnuft nog att försöka att sätta normen att bära munskydd går ju inte att veta men det råder absolut ingen tvekan om att detta superkorkade ödesdigra misstag har haft stor betydelse.
Stefan Löfven reagerade först när det började välla in patienter på våra sjukhus i slutet av Mars 2020, kanske gick det upp ett litet ljus för honom då att han hade ett ansvar att skydda svenska medborgares liv, vem vet. Han höll i alla fall ett senfärdigt och andefattigt tal då där han bland annat säger att ”målet med regeringens arbete är att begränsa smittspridningen så att inte väldigt många ska bli svårt sjuka samtidigt”. Om man begrundar detta uttalande lite noggrannare så förstår man ju direkt att andemeningen i det är att det är okej att människor blir sjuka bara dom inte blir det samtidigt, och eftersom coronaviruset är ett dödligt virus viket han vid det laget måste ha varit införstådd med så kan man ju bara dra slutsatsen att han tyckte att det var helt i sin ordning att en massa svenskar förlorade sina liv. För om man anser att det är helt okej att människor blir sjuka i covid-19 så anser man ju också att det är helt okej att dom dör av covid-19, detta helt enkelt därför att många gör det. Det här första viljelösa talet från Stefan Löfven höll han först den 22 Mars alltså nästan 10 veckor efter det att vi fick de första nyheterna om coronautbrottet i Kina. Det tog alltså nästan 10 veckor innan synapserna i hans hjärna till slut lyckades greppa tag i varandra och få honom till att agera, hur efterblivet är inte det. Det är mycket möjligt att detta tal fick oss svenskar att skärpa oss lite, men i grund och botten var det nog sommaren intåg som till slut tryckte tillbaka smittspridningen och räddade oss under den första vågen.
Scenariot under hösten var nästan exakt likadant som under våren, i alla fall initialt när smittan började eskalera. Före utbrottet under hösten hade Sverige utan tvekan ett bättre utgångsläge än alla andra nordiska länder. Detta helt enkelt därför att vi hade en större immunitet i vår befolkning än vad de andra nordiska länderna hade då, detta helt enkelt därför att fler av oss svenskar hade haft smittan under våren. Vid denna tidpunkt hade vi också byggt upp en ansenlig testkapacitet vilket gjorde det möjlighet för oss att spåra smittan så länge som vi inte tillät den sprida sig alltför fort. Med andra ord förutsättningarna att kontrollera smittan med hjälp av smittspårning och restriktioner var alltså näst intill optimala för oss då, det enda som krävdes av oss då var egentligen bara att agera vaksamt och sätta in nya restriktioner i tid. Men återigen agerar Stefan Löfven på samma efterblivna och stupida sätt som han gjorde under våren. Helt obegripligt står han återigen på läktaren och bara ser på när smittspridningen eskalerar än en gång trotts att det fanns åtskilliga tecken på att smittspridningen skulle ta fart igen. Redan under sensommaren och början av hösten var det uppenbart att vi i Sverige hade börjat slappnat av. Allt fler rapporter kom om att vi svenskar blev allt sämre på att följa Folkhälsomyndighetens allmänna råd och restriktioner. Samtidigt kom det flera rapporter om att smittspridningen redan hade tagit fart i flera länder nere på kontinenten. Här i Sverige tog smittspridningen fart under oktober månad och mot slutet av månaden fanns det onekligen insikt om att läget var allvarligt. I flera regioner hade man skarpt sinne nog att inse att smittspridningen höll på att eskalera. Skärpta allmänna råd infördes därför lokalt på flera håll i landet, först i Uppsala den 20 oktober 2020, därnäst i Skåne den 27 oktober 2020, därefter i Västra Götalands län, Stockholms län och Östergötlands län den 29 oktober 2020. Men skarpsinne är definitivt inte något man kan anklaga vår statsminister Stefan Löfven och hans medarbetare för i detta allvarliga läge. För det togs i princip inget ansvar alls på nationell nivå för att kontrollera smittan vid detta tillfälle. Någon vilja att hjälpa regionerna med att förhindra smittspridningen fanns över huvud taget inte i detta skede hos Stefan Löfven, om detta berodde på bristande konsekvenstänk eller på bristande omtanke om svenska människors liv är den brännande frågan. Det enda Folkhälsomyndigheten gjorde i detta skede var att begränsa storleken på ett sällskap som fick sitta vid ett och samma bord till max åtta personer på serveringsställen, den 3 november 2020 infördes denna restriktion. Att Stefan Löfven och hans medarbetare i det läget som vi var i då inte förstod att smittan höll på att sprida sig till alla andra regioner också är fullständigt obegripligt. Man måste ändå vara fullständigt sinnesrubbad om man inte förstod det. Smittan hade ju ökat med 250 % på nationell nivå på bara några veckor och än mer i vissa regioner.
Stefan Löfven vaknade dock till slut till liv igen och höll ett nytt efterblivet tal till nationen den 22 november. Han kan dock inte ha varit i sina sinnens fulla bruk när han höll detta tal, för i anslutning till talet kom det inte några nya restriktioner. Han måste förmodligen fortfarande ha varit väldigt groggy och borta efter uppvaknandet. Att restriktionerna dröjde tyder helt enkelt på att han fortfarande inte hade förstått allvaret i situationen. Först i början av december kom det en del restriktioner som hade effekt på smittspridningen. Den 1 december kom restriktionen att symtomfria barn bör stanna hemma om någon i familjen hade testats positiv. Den 3 december rekommenderade man gymnasieskolorna att övergå till distansundervisning och samtidigt gjorde man det också möjligt för särskilda boenden för äldre att förbjuda besök för att de skulle kunna förhindra att smittspridning tog sig in på deras boende. Den 8 december gav man oss rådet att begränsa umgänget till en mindre krets under storhelgerna jul, nyår och lucia. Den 18 december rekommenderade regeringen alla kommuner och regioner att stänga all verksamhet som allmänheten hade tillträde till och som inte ansågs vara nödvändig, som tillexempel idrottsanläggningar, badhus och museer. Den 22 december gav man butiker, köpcentra och träningsanläggningar rådet att sätta ett maxantal av personer som får vistas i deras lokaler, och från och med julafton skärptes också reglerna för restauranger, alkoholförsäljning förbjöds då efter klockan 20:00 och max 4 personer fick sitta vid varje bord. I januari kom det också ett par restriktioner, den 7 januari rekommenderade folkhälsomyndigheten att munskydd ska användas i kollektivtrafiken under rusningstid, och i samband med att den nya pandemilagen trädde i kraft den 10 januari så blev butiker, gym och köpcentrum tvingade att begränsa antalet besökare så att varje besökare har minst 10 kvadratmeter till sitt förfogande.
Med tanke på att vi redan såg att smittspridningen började ta fart redan i slutet av oktober så kan vi konstatera att de restriktioner som infördes av Stefan Löfven och hans medarbetare under andra vågen kom ca 5 till 10 veckor för sent, och när de väl infördes så var de heller inte tillräckligt tilltagna för att trycka tillbaka smittan till låga och kontrollerbara nivåer. Med andra ord det driftbefriade viljesvaga och efterblivna beteendet hos vår statsminister var alltså minst lika kraftigt under hösten och vintern som den var under våren.
Efter det att smittspridningen hade eskalerat till rekordnivåer i slutet av december så trycktes den förstås tillbaka en del av restriktionerna, men nivåerna förblev väldigt höga under hela våren. Detta på grund av att Stefan Löfven helt enkelt inte var villig att göra det som var nödvändigt för att pressa ner smittan ytterligare. Han nöjde sig i princip med att behålla de restriktioner som redan hade satts in men som inte var tillräckliga. Den 6 mars 2021 kom visserligen en restriktion från Folkhälsomyndigheten om att det ”bara” fick vara max 500 personer i stora butiker och varuhus och den 25 mars 2021 vidtog man också åtgärder för att minska trängseln på museer, konsthallar, nöjesparker och djurparker. På museer och konsthallar skulle varje person ha minst 10 kvadratmeter till sitt förfogande och på nöjesparker och djurparker skulle varje person ha minst 20 kvadratmeter till sitt förfogande. Efter det kom det bara förlängningar av de restriktioner som de redan hade satt in. Med andra ord vår statsminister gjorde alltså i princip ingenting för att trycka tillbaka smittan under hela våren. Han var helt enkelt inte villig att sätta in de restriktioner som var nödvändiga för att pressa tillbaka smittan till låga nivåer. Faktum är alltså att han i princip inte gjorde någonting över huvud taget för att få ner smittan under hela våren, detta trotts att det kom nya hot från flera olika nya mutationer av viruset som dessutom var mycket mer smittsamma. Det verkar som att Stefan Löfven helt enkelt förlitade sig på att vaccinationen tillsammans med sommarens intåg till slut skulle göra jobbet åt honom och att han fullständigt gav fan i att en massa svenska liv gick förlorade undertiden. Alla de liv som gick förlorade under denna tid kan helt enkelt inte ha haft något värde för Stefan Löfven för då hade han agerat med avsikten att försöka rädda dessa människors liv. Men ingenting i hans agerande tyder på att han försökte göra det. Ingenting i hans agerande tyder på att det fanns så mycket som en gnutta intention inom honom att rädda dessa människors liv, inget tyder på att han hade något sådant mål. Sanningen är att hans agerande tyder på att han inte kände någon oro för svenska människors liv över huvud taget. Med andra ord ingenting i hans agerande tyder på att svenska liv hade något värde för honom.
Faktum är att det inte finns något över huvud taget i Stefan Löfvens beteende som tyder på att svenska liv har ett värde för honom, för om man ser igenom all efterbliven försvarsretorik från honom och i stället betraktar hur han har agerat så är det helt uppenbart att han har saknat drift och vilja att skydda svenska liv genom hela pandemins förlopp. Hans agerande tyder helt enkelt på att han inte har haft någon intention över huvud taget inom sig att rädda svenska människoliv under hela pandemin. Det handlar alltså inte om ett enstaka litet misstag från vår statsminister utan hela hans beteende har genomsyrats av ett efterblivet sinnesslött könlöst Ken-hen-agerande genom hela pandemin, ända från första dagen till dags datum. Det är inte svårt att se att det finns ett mönster i hans beteende, för det måste jämt och ständigt bli kris först innan han vaknar till liv och agerar, med andra ord han är alltid reaktiv aldrig proaktiv. Detta reaktiva efterblivna beteende som Stefan Löfven har uppvisat genom hela pandemin kan bara ha två orsaker, antingen så klarar han helt enkelt inte av att förutsäga någonting över huvud taget eller så är han fullständigt likgiltig inför svenska människors liv.
Sedan början av pandemin fram till dags datum har detta extremt efterblivna beteende som Stefan Löfven har uppvisat orsakat 14 619 svenskars död. Detta därför att Stefan Löfven helt enkelt inte har varit villig att upprätta de regler som var nödvändiga att upprätta för att skydda det svenska folket från att bli smittade av det dödliga coronaviruset. Alla dessa svenskars liv har Stefan Löfven på sitt samvete, detta eftersom det är Stefan Löfven som har haft både makten och skyldigheten att upprätthålla rätten till liv under hela pandemin. Därför anmäler jag Stefan Löfven för grovt vållande till annans död i 14 619 fall.
Det är uppenbart att det har saknats drift vilja och intention hos Stefan Löfven att skydda svenska människors liv genom hela coronapandemin. Det finns ingenting över huvud taget i hans agerande som tyder på att han har känt någon oro för svenska människors liv. Inget tyder på att han har haft någon intention att rädda svenska liv, vi har inte sett något tecken på det i någon av de tre faserna av pandemin. Att denna typ av oro har saknats inom Stefan Löfven kan bara ha två orsaker. Antingen har det inte uppstått någon oro inom honom därför att han inte haft förstånd nog att förutse virusets spridning och dess effekter, eller så har det inte uppstått någon oro inom honom därför att han har känt likgiltighet inför konsekvenserna av virusets spridning och därför låtit det härja fritt och döda massa människor. Med andra ord antingen har det inte uppstått någon oro inom honom därför att han inte har någon förmåga att dra enkla kausala slutsatser eller så har det inte uppstått någon oro inom honom därför att svenska liv inte har något värde för honom. För att göra en liknelse, om man inte reagerar och agerar när ens egna barn leker ute på en gata så kan det bara finnas två orsaker till det. Antingen så förstår man inte att ungarna kan bli överkörda eller så skiter man i om dom blir överkörda. Med andra ord antingen så förstår man inte allvaret i situationen, det vill säga man har inte förstånd nog att förutse vad som sannolikt kommer att hända med barnen om man inte agerar, eller så är man likgiltig inför konsekvenserna, det vill säga man bryr sig inte om vad som sannolikt kommer att hända med barnen om man inte agerar. Eller för att uttrycka det på ett annorlunda sätt, om man inte agerar när ens egna barn leker ute på en gata så har man antingen en förståndsmässig utvecklingsstörning eller så har barnen inget värde för en, detta helt enkelt därför att om något har ett värde för oss människor så kommer vi självmant av egen drift att agera för att skydda och bevara det.
När det kommer till Stefan Löfvens agerande under coronapandemin så gäller exakt samma logik. Antingen så har han inte förstått allvaret i situationen eller så har han varit likgiltig inför konsekvenserna av att inte agera. Det vill säga antingen har han inte haft förstånd nog att kunna förutse att massvis med svenskar skulle komma att dö om han inte agerar eller så har han varit införstådd med att alla dessa svenskar skulle komma att dö men inte brytt sig inte om det, detta alltså trotts att han var medveten om det. Med andra ord Stefan Löfven måste antingen vara förståndsmässigt utvecklingsstörd eller så har svenska människors liv inget värde för honom. För om det vore så att svenska människors liv har ett värde för honom så hade det uppstått emotioner inom honom som hade drivit honom till att skydda och rädda svenska människors liv när de är hotade, men någon sådan drift har vi inte sett över huvud taget i hans agerande under hela pandemin. Om det är så att han har haft förstånd nog att förstå att en massa människor kommer att dö om han inte agerar och trotts det inte har agerat så är han skyldig till grovt vållande till annans död. Detta helt enkelt därför att som svensk statsminister har man åtagit sig att skydda svenska liv om de är hotade, detta är huvudåtagandet som en svensk statsminister har.
Det åligger rätten att avgöra om Stefan Löfven är förståndsmässigt utvecklingsstörd eller om han är skyldig till grovt vållande till annans död. Rätten bör grundligt undersöka vad den egentliga orsaken är till att det inte har funnits någon drift inom vår statsminister att rädda svenska liv, detta helt enkelt därför att det är avsaknad av denna drift som är orsaken till att han inte har varit villig att upprätta de regler som var nödvändiga att upprätta för att skydda det svenska folket. Beror avsaknaden av denna drift på att han har en alltför grav utvecklingsstörning för att kunna förstå enkla kausala samband eller beror det på att han egentligen känner att svenska liv inte har något värde för honom. För att avgöra detta bör man testa honom med någon form av stupiditetstest som har förmågan att diskriminera för brister i induktiv slutledningsförmåga. Induktiv slutledningsförmåga är en förmåga som alla förståndiga människor har, det handlar om att kunna se ett mönster i det som har hänt och sedan använda sig av det för att kunna förutsäga kommande händelser som är sannolika. Ett enkelt exempel är att kunna förutsäga att solen med största sannolikhet kommer att gå upp i morgon därför att den alltid har gjort det. Ett annat exempel är att direkt förstå eller inse att när ett nytt luftburet virus uppstår i Asien så kommer det med största sannolikhet att sprida sig till Sverige ganska fort om man inte gör någonting åt det. Detta är enkelt att förutsäga därför att när nya luftburna virus uppstår i Asien så brukar dom sprida sig till Sverige. En intressant frågeställning i detta sammanhang är därför om Stefan Löfven direkt förstod och förutsåg att coronaviruset med största sannolikhet skulle komma att sprida sig till Sverige när han fick nyheten om att ett nytt virusutbrott hade skett i Kina. Med andra ord uppstod idén att coronasmittan med all sannolikhet kommer att sprida sig till Sverige i hans medvetande när han blev varse om coronautbrottet i Kina? I sådana fall borde också en annan idé uppstått i hans medvetande. Och detta är idén att detta virus med största sannolikhet kommer att döda en massa svenskar om han beslutar sig för att inte agera. Om så inte var fallet, det vill säga om denna idé inte uppstod i hans medvetande så tyder det på att han har en utvecklingsstörning och om så var fallet så tyder det på att svenska liv inte har något värde för honom, detta eftersom han då valde att inte agera trotts att han då var medveten om att massa svenskar skulle dö om han inte agerade. För när Stefan Löfven valde att inte stänga Sveriges gränser i början av pandemin så valde han ju faktiskt att inte agera.
Om rätten kommer fram till att Stefan Löfven är utvecklingsstörd så är det inte rätt att straffa honom. Att man är för stupid för att klara av sitt uppdrag är inte skäl nog för att straffa någon, i sådana fall bör man självfallet i stället förvisa personen till ett annat uppdrag som är mycket enklare. Om det däremot visar sig att Stefan Löfven har förstått och varit medveten om konsekvenserna av sitt icke agerande då är han skyldig till grovt vållande till annans död och då måste ett rättmätigt straff utmätas för honom.